Uselt morgonhumör, verkligen!

Jag fattar inte vad det är med Elsa nu för tiden, hon som va en sådan glad unge. Solstråle kallade vi henne. Klart jag fattar vad det är, eller tror i alla fall att jag vet vad det är. Trots, eller så har hon blivit världens mest olyckligaste unge. Hon är jämt sur och tvär, ilsk som ett bi för minsta lilla nu för tiden.
Jag känner att jag inte kan vara glad tillbaka mot henne, det är inte bra. Det är illa. Tänk om hon blir världens problembarn bara för att jag är en sådan dålig mamma som inte kan stå emot hennes jäkla trots. Jag orkar inte med det här, jag känner att jag vill bädda ner mig och slippa skiten, rent ut sagt.
Jag vet inte vad jag ska göra, det går ut över alla... Hon kan tjura lika mycket mot sina kompisar och till slut tröttnar ju de också, och då har hon dem inte kvar. Jag har helt enkelt fått en unge med sämre humör än mig själv, och då är det riktigt illa mina vänner!

Det blir nog inte så mycket mer inlägg än det här idag, det är ju inte roligt att läsa om deppsaker precis. Helgen är fullspäckad med jobb så då lär det nog inte bli så mycket heller. Vi får se, helt enkelt.

Kommentarer
Postat av: Livetpåranchen

Vilka perioder de hamnar i alltså! Man får väl trösta sig med att det är likadant för (nästan) alla! Jag hade Alfred hos mig häromdagen och jag kan verkligen känna igen mig i känslan att typ bara göra fel, när Niklas kom hem låg jag och stortjöt på soffan och då hade syrran hämtat honom en halvtimme tidigare... Det är skitjobbigt att känna sig sådär maktlös ju, oavsett om de är ett eller fyra år men det kommer gå över och barn som tjurar och trotsar mycket kan bli bra ändå :) Jag var en riktig tjurskalle och provokatör hela barndomen upp till sexton typ, nu skäms jag över allt jag sagt men jag tror jag blev ganska normal iaf ;)

2009-06-11 @ 22:42:30
URL: http://livetparanchen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0