Idag kom jag i alla fall upp som jag skulle trots att jag inte har sovit mer än fem timmar. Tacka vare Maja som behövde upp på toaletten precis när jag hade snoozat en gång. Sen ville hon lägga sig inne hos oss, och visst inga problem. Bara det att när jag sa att jag skulle åka och jobba fick hon panik, satte sig fast som en igel på mig och bara skrek i ren panik.

Men pappa (alltså Henke...) är ju givetvis hemma, spelade ingen roll. Usch, det skar i hjärtat att bara gå där ifrån när hon skriker MAAAAMMMAAAAAAAA! Men jag tror det är hennes eget bästa om jag gör det. Hon testar oss ju bara. Förra gången var det pappa hon vrålade efter... Det här med trots tär på psyket...