Igår  morse när jag åkte till jobbet började det låta konstigt om bilen. Nästan som en helikopter, men inga lampor lös så jag körde vidare hade inte så långt kvar. När jag senare skulle åka hem hade jag helt glömt bort det, men påmindes så fort jag fick upp bilen i 50. Tänkte att det kanske gått hål på ljuddämparn eller nåt. Men ute på 90-vägen blev det värre, mobilen kunde inte ligga kvar i den vanliga facket för det skorrade i hela bilen. Så jag stannade till å kollade så jag inte körde med punka ( det vore lite pinsamt att missa det...) men näe. Däcken verkade sitta fast oxå, jag sparkade på dem lite. Jag såg nog säkert ut som en dum blondin, som inte fattar nånting om bilar för dem som passerade. Men det bjuder jag på.
Väl hemma känner Henke på bultarna, å han kunde snurra på dem förhand...! Det var alltså inte långt borta än att jag tappade däcket! Jävla skit! Men vilken tur att jag lever! Puh!

Idag åkte vi till Vimmerby för att inhandla ännu mer saker till vår kära trädgård (Gud vad vi älskar att fixa med den!) Barnen sköter sig ypperligt och vi är glada och stolta allihop när vi åker hem.
Men rätt vad det är harklar Henke sig och panikbromsar, jag tittar till och skriker allt jag kan!! Elsa ser och börjar oxå gråta hysteriskt! En älg. Hur stor som helst, springer allt den kan för att vi inte ska köra på den. Man riktigt ser hur hon tar i med sina stora klövar för att hinna över. Vilket hon som tur var gör.
Men vi fick stanna för att trösta lilla Elsa. Lilla hjärtat. Hon hann förstå vad som kunde hänt. Men som tur var gick det bra, och ännu mer tur var väl att hon var ensam annars hade vi klippt den som kommit efter. När får de sina kalvar egentligen? Borde inte det vara snart? Jag hade kunnat visa upp ett kort här kan man tycka. Men kameran var inte det första jag tänkte på när jag såg livet passera i revy... Så ni får nöja er med en gogglad bild ;)


Man kan ju börja undra om man har änglavakt, eller om det är någon med makt som vill oss nåt illa....

Blir en salig blanding i det här inlägget, men jag har inte haft varken tid eller lust att varken blogga eller läsa bloggar ett tag. Det har väl med vädret att göra. Eller vad tror ni...? Men samtidigt så vill jag ju blogga oxå. Hur som haver så ville jag visa en klänning jag fyndade på Cubus i torsdags. Jag blev helt kär! (Kan man bli det i kläder?!) Jag bara älskar det här med spets och virkat och stickat och allt vad de är, men inte hittat nåt som passade mig. Men nu, nu hittade jag den och det stod verkligen Anette på den!!